Motion till Kyrkomötet 2005:28 av Olle Burell och Inger Olander Sätt punkt för diskrimineringen av kvinnliga präster

Kyrkomötet Mot 2005:28

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att analysera problemen i dagens arbetssituation för kvinnliga präster vad gäller underkännandet av giltigheten i deras ämbetsutövning.

2. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till åtgärder för att undanröja diskrimineringen av kvinnliga präster.

3. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till åtgärder så att endast personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns prästvigning och sakramentsförvaltning får tjänst som biskop, präst eller diakon i Svenska kyrkan.

4. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att redovisa analys och förslag för Kyrkomötet senast 2007.

Motivering

Vi har med djupt beklagande noterat att det fortfarande, nästan 50 år efter att kvinnor fick rätt att prästvigas, finns anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkan som inte accepterar detta beslut. Det finns många exempel på den diskriminering som pågår. Så här får det inte vara!

Många samtal och överläggningar har ägnats detta beslut men nu är det dags att sätta punkt i denna alltför långdragna hantering.

Läronämnden konstaterade redan 1997 ( Ln 1997:3):

Olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning.

Ordningsfrågan blir en bekännelsefråga, om giltigheten i vigning och sakramentsförvaltning görs beroende av prästens person. Svenska kyrkan godtar i fråga om giltigheten inte två uppfattningar som förenliga med sin bekännelse. Det är därför från läromässig synpunkt riktigt att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i gudstjänster och andra sammanhang.

Svenska kyrkan vill bevara enheten i sin bekännelse och sitt gudstjänstfirande. Kyrkans enighet på denna vitala punkt är viktig för hennes trovärdighet och mission.

Läronämnden vill till dessa slutsatser i tidigare yttranden även framhålla följande. Det som sagts ovan är relevant också för alla präster i tjänst, särskilt för präster i arbetsledande befattningar. För kyrkans enhet är det viktigt att alla ämbetsbärare skall kunna tjänstgöra tillsammans i gudstjänsten och på så sätt manifestera och få näring för den gemensamma bekännelsen. Det står inte den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenser av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. Kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren.

Överklagandenämnden har vid flera tillfällen behandlat överklaganden av behörighetsprövningar av dessa delar och tydligt fastställt hur kyrkoordningen skall tolkas.

Enligt undersökningen Medlem 2004 är det vanligaste skälet till utträde ur Svenska kyrkan dess oförmåga att komma till punkt när det gäller motståndet mot kvinnliga präster.

Mot bakgrund av detta föreslår vi att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att efter en analys av dagens situation lägga fram förslag till åtgärder så att Svenska kyrkans beslut om att kvinnor får och kan vigas till präst följs av alla biskopar, präster och diakoner.

Stockholm och Åmål den 13 juli 2005

Olle Burell Inger Olander